linavkarlsson

 

Det äro Måndag och det är knappt så jag kan tro att jag redan befunnit mig på Svensk mark i 2veckor och 3dagar. Jag befinner mig fortfarande i Uppsala, och helt okej effektiv har man väl varit ändå trots omständigheterna. Jag har hittills sökt till en utbildning i Uppsala men även över 8jobb, träningen har inte legat på topp då kroppen svikit och jag har förtärt penicillin i snart 5dagar. Jag har i stora drag gjort rainbow loom bracelets och rings nästan varje dag med Davids syskon och det är roooligt :)) 

Min Jet lag sitter i lite fortfarande, med feber har det inte varit allt för lätt att somna på kvällarna vilket har gjort att jag lätt legat kvar i den amerikanska tiden. Jag blir väldigt trött på dagen, somnar en skvätt och har sedan svårt att somna på kvällen. Men nu tror jag, att efter att ha svättats som en gris denna natt, att jag nått en vändpunkt. Snart är man på banan igen. Igår fick jag se min första ROMA match på tv/dator, live. Nu har ju mannen lagt till ännu ett fan på ROMA-listan så det är väll på tiden att man börjar lära sig spelarna och kikar på matcher, jajjamen. 

 

På fredag rullar vi mot Östersund, gamla Östersund där man föddes och har fått genomlida 22 smärtsamma år.... JK (Just kidding). Hahahaha, närå, så illa är det inte och det ska bli väldigt väldigt skoj att träffa familj och vänner igen. Hur länge vi stannar i Ösd får ödet utvisa, men lagomt tills man fyller halvvägs till 50 kommer vi vara tillbaka i Uppsala och sedan kommer jag rulla hem med tåget till Ösd inför juletider och allt som ska fixas. Har jag tur kanske jag lyckats få ett litet extrajobb tills dess så man inte behöver slicka asfalt hela december.

 

Denna vecka har Davids syskon lov, är inte helt säker på vilket lov detta är men höstlov kanske? om det fortfarande heter så?

Jag, David, Eva och hennes bästa vän Klara passade idag på att vara lite kreativa med min käraste leksak GoPro:en och gjorde tillsammans en film. Den är lite av ett mindfuck och kräver lite eftertanke. Den är filmad med att tjejerna i verkligheten går baklänges, se dom ta ut apelsinklyftor ur munnen och sakta men säkert bygga ihop apelsinen igen :) enjoy. 

 

 

Uppsala är inte för stort men inte för litet, det är alldeles lagomt, en väldigt mysig stad, jag gillar Uppsala.

Min första dag i Uppsala var väldigt lyckad, hösten har kommit, löven är färgglada och det var inte alldeles för kallt. Min man var den bästa tourguiden vilket gjorde Tour de Uppsala till en succé. Jag fick se Musikens hus, Uppsala Slott, Uppsala Domkyrka, Svandammen, Varma Gubben, downtown Uppsala, Linnéträdgården, parker mm.

På de 13 dagar jag varit i Sverige har jag såklart besökt Willys och Konsum, väldigt roligt är det att både titta och köpa svenska matvaror efter 2år i USA. Damn maten i Sverige är ju så grymt god, jag fattar inte riktigt att jag klarat mig utan den i hela 2år, men som sagt man tar seden dit man kommer och man vänjer sig. Man kan köpa bra organic food i USA med, men man hittar inte falukorven, inte kassler, inte vaniljvisp, inte musli utan 300g socker, inte icke glaceade kanelbullar, inte gott grovt bröd, inte korvmojen men vikigast av allt: inte svensk GODIS. Så för att fira att den största godisråttan världen skådat kommit till godisparadiset så gick jag lös rejält förra lördagen och shoppade lördagsmys för över 300spänn, så värt ;) Chips och dip vart det också.

 

Min första fredag i Sverige hade Davids mormor lagat stuvade makaroner med falukort till middag, GOTT!!

Så nu har man gottat sig och varit bortskämt med mormors special husmanskost i nästan 2v.

I måndags firade jag och David 1år i kärlekens tecken. Då var det exakt ett år sedan vi blev tillsammans, inte träffades men officiellt blev tillsammans. Denna vackra och underbara dag firade vi med att äte fin middag ute på en grekisk restaurang "Tzatziki". Supergod mat och världens bästa sällskap.

Kvällen avslutades hemma med italienska släktingar :)

 

Förutom god mat har Sverige även bjudit på en mörbultning av min stackars kropp. Min kropp som är van shorts och linne till det kaliforniska vädret har nu åkt på en rejäl chock, en urinvägsinfektion, feber och förkylning, välkommen hem Lina. Tack. Mitt underhudsfett har totalt försvunnit. Kroppjävel.

 

Jag har facetimat en hel del med min amerikanska familj, vilket jag är väldigt glad över :D jag saknar dom så himla mkt. Jag har den Amerikanska tiden på min mobil så att jag ska kunna hålla någorlunda koll på tiden och vad de pysslar med på andra sidan vattnet. Ikväll ska jag skypa med mitt värdbarn Nicole :D N är väldigt duktig på att sjunga och när jag åkte gav hon mig en iPod Shuffle, där hon hade spelat in låtar som hon sjunger, samt ett meddelande. Man blir ju rörd i själen, kreativare tjej får man leta efter :)

Jag längtar tills vi ses igen <3 

 

 

 

För 12 dagar sedan satte jag efter 2år i Kalifornien, mina fötter på svensk mark. För 13 dagar sedan var väskorna packade och nerverna låg innanför huden, jag var redo, redo att återvända till Sverige, och jag ville inget annat än att komma hem till min kärlek.  

 

Såklart fälldes många tårar på både flygplats såsom under flygresan. Det var inte alls lätt eller roligt att säga hej då till min Amerikanska familj. Men som jag väljer att säga det, så var det inget hej då, det var ett "see u soon", det var verkligen inte slutet på någonting, men det var början på något nytt, någonting stort. Mina värdbarn grät, mina värdmamma grät, jag grät och det var så svårt att släppa dom ifrån mina armar och gå mot säkerthets kontrollen. Men innerst inne kände jag en otrolig lycka. En lycka över att ha träffat dessa underbara människor, en lycka över att få vara en del av deras familj och en enorm lycka över att dessa underbart kärleksfulla individer i mitt liv. Dom har förändrat mitt liv, och det kommer jag att vara evigt tacksam för. 

 

Det var inte alls en dans på rosor när jag väl kommit till SFO. Till att börja med hade jag kollat fel på min flygbiljett och därmed sagt fel avfärdstid till min värdmamma som skulle köra. Dock var jag uppe med tuppen så vi kom iväg i någorlunda bra tid. äl vid inchekcning väger min största väska för mycket, efter ompackning och $260 fattigare checkas alla mina väskor in, inklusive min eleganta cykel som jag vunnit i Cali :)

 

Alla verkade ha vaknat på fel sida denna morgon. Väl vid ingång till säkerhetskontrollen blir jag nekad då min carry on väska var för tjock på djupet. Jävla gubbjävel, fan va han skulle djävlas. När han väl släppt förbi mig, tårarna var torkade och stressen satt i halsen, skyndade jag mig igeonom säkerhetskontrollen och påväg till min gate hör jag ett utrop -Last Call for Lina Karlsson. Svetten rann då jag hittade till min gate och var den sista att boarda. Utan frukost i magen och med massa handbagage och svetten som rann slockande jag nästan direkt jag hittat mitt säte på planet till Chicago.

 

I Chicago fortsatte stressen i sin finaste form och jag hittade min gate med lagoma 30min till avfärd.

Jag hann därmed trycka i mig en sista airport granola med banan, gött.

Sedan började färden över atlanten med sikte London. Där hade jag en layover på 2h vilket gav mig lite tid att hitta min favorithylla, godishyllan där jag denna gång fick bränna peningan på taxfree godis, yummy.

 

Fredagen den 11 oktober vid 14-tiden svensk tid när alla mina väskor hade rullat ut på bandet och travats på en vagn, vandrar jag ut genom dörrarna där jag får se den vackraste människa på denna jord. 

Åhhhh jag började gråta, där stod min man, min kärlek och väntade på mig.

Vackert så vackert blev vi ståendes i vänthallen kramandes och pussandes :) världens underbaraste man.

När vi senare packat allt i bilen och vi var seated, vrider David igång bilen och som på beställning från ovan spelas vår låt på radion. Vad är oddsen, "Diamond" med Rihanna som är min och Davids låt, spelas i samma stund som David plcoakt upp mig och vi sitter i honoms bil, det var magiskt, helt magiskt. 

 

De senaste 12 dagarna har varit busy och vädigt bra. Det kan inte annat än att bli bra när jag är med min älskling. "När den rätta dyker upp säger hjärtat till och då får huvet säga vad det vill"

Då rutinerna sitter i så ar vi hämtat Davids syskon från skola och dagis, gjort läxor, och pysslat. Jag köpte med 2st set av rainbowl loom, och dom har gjort succé. Vi har gjort armband och ringar så det bara smäller om det :D David har tagit mig på en tour genom uppsala, vi har ätit kina buffé, äntligen riktig Chinamat som man är van ;) 

 

 

Jag kan inte fatta att jag säger det här, men dagen är här, och detta är min sista natt i Cali som Au Pair. Det känns helt sjukt och overkligt. Vart tog tiden vägen, 2år har passerat och det känns som att det var igår jag satt vid gaten i väntan på planet som skulle ta mig till NY och Au Pair-skolan. Det skrämmer mig vad tiden flyger förbi och mitt hjärta blöder av bara tanken på att jag imorrn kommer lämna min amerikanska familj, den familj som förändrat mitt liv och som gett mig så mycket kärlek att hade jag kunnat konvertera den till mat hade svält inte existerat. Det finns så många underbara människor där ute och jag har haffat så många av dom. Jag kommer för alltid att bära dessa människor med mig i mitt hjärta. Jag har haft 2 fantastiska år, jag har fått uppleva så mycket att det känns som en livstid. Jag har så många fina människor runtom mig att jag skattar mig den lyckligaste tjejen på jorden just nu. Lyckan är enorm över faktumet att dessa människor alltid kommer finnas i mitt liv och över att våra vägar korsats, det finns en anledning till allt som händer här i livet. Det gäller bara att våga chansa, och följa ditt hjärta. 

 

Jag är så ledsen samtidigt som jag är supertaggad och så himla lycklig. Ledsen över att lämna alla dessa fantastiska människor och denna underabra plats, supertaggad och glad över att få komma hem till min man, min familj och mina vänner, lyckligast på jorden över att ha alla dessa underbara människor i mitt liv, över att ha en amerikansk familj, ett andra hem och massvis med mammor <3 kärlek på den högta nivån.

 

Alla mina saker är packade, jeez louise, förutom 3 väskor och en ryggsäck så ska jag även frakta hem den här asfläskiga cykeln som jag vann i sommras :D På den kommer man glida runt i Svea och den kommer vara den fläskigaste cykeln som svennisarna någonsin skådat. 

 

Jag är i mitten av mina brevskrivande, herregud, det tar aldrig slut, och tårarna verkar adrig ta slut heller. 

4h 45min tills väckarklockan ringer och jag är lite smått stressad. 

Imorse körde jag Camilla till flygbussen, hennes år är över och hon är nu ute på sin resemånad. Underbar tjej, snart ses vi igen och nästa sommar blir det 1D, jajjamen.

 

Nu ska jag skriva färdigt, imorrn kommer bli en lång dag. Awww, det kommer bli tårarnas dag.

Och när jag landar i Sverige kommer det komma ännu mer tårar då jag får se Davids vackra ansikte igen <3

 

Jag har fått spendera 12 underbara dagar med Fanny och vi har haft en massa skoj :D 

Hon kommer göra ett kanonjobb och jag är jätteglad över att hon är här och tar över efter mig :D 

 

Godnatt mina vänner, snart ses vi i Sverige.

xoxo

Helgen har passerat, min sista helg i Cali och den har varit helt underbar :)

I fredags var jag på en hike och lunch med en av mina favoritmammor Jennifer och sedan rullade dagen på som vanligt med kidsens aktiviteter. Senare blev det en väldigt lugn och mysig kväll, jag och Fanny åkte till Mollie där vi köpte en sallad och lite fredagsmys ;) Man måste ju passa på då man har huset för sig själv i några timmar ;) Vi kikade på film och sedan blev det sängen när ögonen inte orkade hållas öppna längre. 

Lördagen börjades med ett löppass runt Phoenix Lake, sedan åkte vi till Michaels där vi köpt fondant till chokladkakan som vi skulle baka till min avskedsmiddag. Jag, Fanny, Camilla och Angelica åkte hem till oss där jag hoppade in i duschen medan tjejerna började jobba på kakan, och fin blev den, och god som fasen var den också. Vi bakade även en äppelpaj och Jennifer tog med en Cheesecake "Chocolate chip cookie dough", min favorit :) hur söt får man vara. 

 

Min avskedsmiddag var så himla fin och jag älskade den. Alla mina mammor var här med deras barn, mina barn som jag kallar dom;) min familjs kusiner och släktingar kom hit, Dawn, Mark, Michael och Olivia kom :) Min LCC Mia var här, Nicole's kompis Mary och hennes pappa kom förbi. Självklart var Camilla, Angelica och Javi på plats. Det var minst 20pers här och alla var bara så himla underbara. Det var verkligen allt jag hade önskat mig, att få spendera en dag med alla dessa underbara människor en sista gång innan jag åker hem. Självklart vart det massa tårar också, Charlie samlade alla runt det stora middagsbordet då han ville ha ett litet "moment" med mig och återblicka på mina 2år då folk fick nämna några av sina favoritminnen som inkluderade mig :) hur söt får man vara, så många fina ord, det kändes som min egna begravning och jag ville bara gråta. Det var vackert och jag älskar er alla. Tack för att ni kom på min middag, ni har gjort mina 2år i Cali till de mest underabra åren.

Alla dessa fina kort, och presenter, jag vill bara gråta. Det vart många tårar från olika håll och fler kommer det bli innan jag sätter min stjärt på flyget på torsdag. Jag har verkligen haft den bästa upplevelsen någonsin tänkbar som au pair. Jag är så himla lycklig över vart livet har tagit mig.

 

Efter massa massa kramar som jag inte ville skulle ta slut,

lämnade alla mina mina hjärtan då kvällen blev sen. Då drog man på sig kläningen och vi gjorde oss redo för en sista danskväll i San Francisco. Vessel var givet och vi dansade så det bara smällde om det. Verkligen en kanonkväll. Tack tack tack, tusen gånger om.

 

Efter att vi åkt med en taxi hem, som färdades i 20miles/h på en 30väg, som stannade vid alla rödlysen även om dom var gröna, körde igenom stopp-skyltar utan att stanna och körde mitt i vägen på en tvåfilig väg med en fil åt var riktning så ska man väll vara glad att man kom hem helskinnad. Det som tog priset var ju när vi kommit hela vägen hem och jag ska betala chauffören, då Angelica säger -har han somnat? hahahah, man dör ju av skratt, då har han nästan somnat i förarsätet vid ratten, OKEJ!!!Drive safe.

Då bilresan hem tog minst en timma, så var jag inte i säng fören kl 05.00 på morgonen. Min väckarklocka ringde 3h senare vig 08.00 då jag drog på mig träningskläderna för att gå på en sista hike med Bill :)

Vi klättrade uppför denna creekbed. Bara klättrandet i sig tog 1,5h, sedan sprang vi och promenareda i 1h. Totalt var vi ute i 2,5h och denna hike är verkligen så himla skoj, och inte nog med det så är det en väldigt bra workout ;)

 

vid 12.30 var jag hemma, alla tjejerna sov över här i vårt hus, och låg fortfarande i sängen när jag kom hem. Vi alla tor tur och duschade och sedan vart den en sen frukost/lunch/brunch/tidig middag på cheesecake. Soppa och sallad, gött. Sedan åkte vi hem, för att ta en powernap samtidigt som vi kikade på film. Vid 6pm var vi på "pizzalina" för att äta middag tillsammans med hela Ross au pair crew + Javi ;) Lite froyo på det och sen var man redo för sängen. 

 

Jag har fortfarande kort jag måste skriva och dela ut innan torsdag och jag kommer behöva packa om mina 300 väskor så jag har en någorlunda koll på vart jag har alla mina saker. 

Förhoppningsvis hinner jag uppdatera en gång till innan det bär av mot Sverige och min David. Men vet vet, kanske är detta mitt sista Cali-inlägg, jag ska göra mitt bästa för att uppdatera igen.

Kärlek till er alla underabra människor där ute. I love you.

 

bilder kommer senare då det inte verkar funger att ladda upp för tillfället.

Hang loose. Mahalo

 

xoxo

 

 

 

 

Det är den 2a, det är Oktober och dagen är Onsdag. Det är alltså exakt 9 dagar tills jag befinner mig på svensk mark. För 2 dagar sedan rundade vi av September och det var även dagen då min mamma skulle ha fyllt 58år, om hon fortfarande varit i livet, Grattis Mamma :) en riktigt gammeltant hade hon blivit ;)

Solen skiner på oss här i Cali och temperaturen snittar +25, man ska väll inte klaga men jag måste säga att lite moln och regn kommer bli uppskattat när min stackars hud har fått en 2års lång sommar. Man kan bli less på solen också, faktiskt. Jag kommer säkert njuta sådär 1 dag eller 2 i Sverige innan jag kommer sakna solen, hahaha. näääärååå. Kära Sverige, var mig nådig.

 

Stressen ligger mig i stjärten just nu. Det är mycket att göra nu när det bara återstår en vecka och två dagar, jag har massa tack-brev att skriva, mina presenter är nästan helt färdiga, och jag har några få småsaker jag vill köpa innan jag åker hem. Jag lever ur mina resväskor för tillfället och det är inte lätt vill jag påstå, jag hittar ju ingenting these days. Allt är bara en stor röra. Jag och Fanny går igenom alla au pair rutiner, och nu är Fanny introducerad för de amerikanska vägarna och min loveboat som snart är hennes :D Allt tar ju sin tid men det kommer falla på plats til slut. 

 

Igår avbokade jag mitt flyg till Maui, och fick däremed veta att jag kan boka om denna resa inom ett år och endast betala $30. Vilket i sin tur betyder att jag måste tillbaka till Hawaii inom ett år, what a bummer, nooooot!! Kanske är man gift inom ett år då ;)

 

På lördag är det avskedsmiddag som står högst på listan, jeez louise!! Släktingar kommer att komma hit och sova över min sista helg :D Jag kan inte fatta att jag bott i USA i 2år, hur fläskigt är inte det ;) tiden går fort minsann.

 

Nu måste jag återgå till mitt skrivande. 

Adjö.

 

 

 

 

 

Det är den 2a, det är Oktober och dagen är Onsdag. Det är alltså exakt 9 dagar tills jag befinner mig på svensk mark. För 2 dagar sedan rundade vi av September och det var även dagen då min mamma skulle ha fyllt 58år, om hon fortfarande varit i livet, Grattis Mamma :) en riktigt gammeltant hade hon blivit ;)

Solen skiner på oss här i Cali och temperaturen snittar +25, man ska väll inte klaga men jag måste säga att lite moln och regn kommer bli uppskattat när min stackars hud har fått en 2års lång sommar. Man kan bli less på solen också, faktiskt. Jag kommer säkert njuta sådär 1 dag eller 2 i Sverige innan jag kommer sakna solen, hahaha. näääärååå. Kära Sverige, var mig nådig.

 

Stressen ligger mig i stjärten just nu. Det är mycket att göra nu när det bara återstår en vecka och två dagar, jag har massa tack-brev att skriva, mina presenter är nästan helt färdiga, och jag har några få småsaker jag vill köpa innan jag åker hem. Jag lever ur mina resväskor för tillfället och det är inte lätt vill jag påstå, jag hittar ju ingenting these days. Allt är bara en stor röra. Jag och Fanny går igenom alla au pair rutiner, och nu är Fanny introducerad för de amerikanska vägarna och min loveboat som snart är hennes :D Allt tar ju sin tid men det kommer falla på plats til slut. 

 

Igår avbokade jag mitt flyg till Maui, och fick däremed veta att jag kan boka om denna resa inom ett år och endast betala $30. Vilket i sin tur betyder att jag måste tillbaka till Hawaii inom ett år, what a bummer, nooooot!! Kanske är man gift inom ett år då ;)

 

På lördag är det avskedsmiddag som står högst på listan, jeez louise!! Släktingar kommer att komma hit och sova över min sista helg :D Jag kan inte fatta att jag bott i USA i 2år, hur fläskigt är inte det ;) tiden går fort minsann.

 

Nu måste jag återgå till mitt skrivande. 

Adjö.