linavkarlsson

Jag kan inte fatta att jag säger det här, men dagen är här, och detta är min sista natt i Cali som Au Pair. Det känns helt sjukt och overkligt. Vart tog tiden vägen, 2år har passerat och det känns som att det var igår jag satt vid gaten i väntan på planet som skulle ta mig till NY och Au Pair-skolan. Det skrämmer mig vad tiden flyger förbi och mitt hjärta blöder av bara tanken på att jag imorrn kommer lämna min amerikanska familj, den familj som förändrat mitt liv och som gett mig så mycket kärlek att hade jag kunnat konvertera den till mat hade svält inte existerat. Det finns så många underbara människor där ute och jag har haffat så många av dom. Jag kommer för alltid att bära dessa människor med mig i mitt hjärta. Jag har haft 2 fantastiska år, jag har fått uppleva så mycket att det känns som en livstid. Jag har så många fina människor runtom mig att jag skattar mig den lyckligaste tjejen på jorden just nu. Lyckan är enorm över faktumet att dessa människor alltid kommer finnas i mitt liv och över att våra vägar korsats, det finns en anledning till allt som händer här i livet. Det gäller bara att våga chansa, och följa ditt hjärta. 

 

Jag är så ledsen samtidigt som jag är supertaggad och så himla lycklig. Ledsen över att lämna alla dessa fantastiska människor och denna underabra plats, supertaggad och glad över att få komma hem till min man, min familj och mina vänner, lyckligast på jorden över att ha alla dessa underbara människor i mitt liv, över att ha en amerikansk familj, ett andra hem och massvis med mammor <3 kärlek på den högta nivån.

 

Alla mina saker är packade, jeez louise, förutom 3 väskor och en ryggsäck så ska jag även frakta hem den här asfläskiga cykeln som jag vann i sommras :D På den kommer man glida runt i Svea och den kommer vara den fläskigaste cykeln som svennisarna någonsin skådat. 

 

Jag är i mitten av mina brevskrivande, herregud, det tar aldrig slut, och tårarna verkar adrig ta slut heller. 

4h 45min tills väckarklockan ringer och jag är lite smått stressad. 

Imorse körde jag Camilla till flygbussen, hennes år är över och hon är nu ute på sin resemånad. Underbar tjej, snart ses vi igen och nästa sommar blir det 1D, jajjamen.

 

Nu ska jag skriva färdigt, imorrn kommer bli en lång dag. Awww, det kommer bli tårarnas dag.

Och när jag landar i Sverige kommer det komma ännu mer tårar då jag får se Davids vackra ansikte igen <3

 

Jag har fått spendera 12 underbara dagar med Fanny och vi har haft en massa skoj :D 

Hon kommer göra ett kanonjobb och jag är jätteglad över att hon är här och tar över efter mig :D 

 

Godnatt mina vänner, snart ses vi i Sverige.

xoxo