Början 27/9 -11
Början 27/9-11
Första inlägget och början på någonting som jag inte har en aning om.
Veckorna har bara flugit förbi och idag är det exakt 12 dagarn tills jag förhoppningsvis ska ha packat väskan, och fått min breda rumpa på planet till Stockholm/Arlanda. Och om 13 dagar börjar mitt äventyr som fått mina nerver att lägga sig utanpå huden. 09.10 svensk tid, måndag den 10oktober lyfter mitt plan från Arlanda med destination New York. Där jag ska gå på training school i 4 dagar för att senare ta flyget till San Francisco där min värdfamilj bor.
Jag heter Lina Karlsson, är 22år, jag har sagt upp mig från jobbet, sagt upp min lägenhet, och lämnar min pojkvän hemma för att åka till USA där jag ska bo och arbeta som Au Pair i ett år, hos en familj som verkar helt underbar.
Det är mycket som ska göras, så mycket att jag inte vet vart jag ska börja vilket resulterar i att jag inte gör ett skit. Ni vet sådär stressad att det slutar med att man sätter sig på facebook och kikar vad alla andra gör istället.
Igår var jag på Amerikanska ambassaden i Stockholm och fixade det sista pappersarbetet. Det gick väldigt smidigt inne på ambassaden, väntetiden var det som krävde mest tid. Totalt tog det ca 2,5h varav 2min var en intervju. Så där satt jag på en hård trästol bland ca 20 andra personer som också var där för att söka visum. Jag var så trött efter att ha tagit nattåget till Stockholm att jag knappt kunde hålla ögonen öppna. Men runt kl10 var jag färdig att gå och fick därefter roa mig med att gå i butiker tills klockan 16 då mitt tåg hem skulle gå från Centralstationen. Halvt deprimerad av att gå runt i en främmande stad helt själv i x antal timmar fick mig att gå till Centralstationen vid 14.30 för att där invänta min skjuts. Tröttheten tog över helt vid detta tillfälle, jag satt mig på en bänk, lindade in armarna i mina väskor för att försäkra mig om att jag skulle vakna med alla viktiga papper i behåll. Så där satt jag sovandes, ända tills min väckarklocka ringde och det var dags att leta reda på mitt tåg.
Det är fortfarande mycket som ska göras innan avfärd.
Jag har en veckas jobb kvar, väskan ska packas, lägenheten ska städas och sedan förhoppningsvis bytas.
Släktingar ska träffas och med lite planering ska även en avskedsmiddag hållas.
Vissa dagar är värre än andra, humöret går uppochner, men jag vet att allt slit kommer ge mig något tillbaka, och det kommer vara värt det i slutändan.
Jag säger som pappa -vila, det får man göra när man dör.
Adjö
