linavkarlsson

Omg, jag trodde det bara skulle bli lättare och lättare med tiden men jag har bevisats fel, det blir bara svårare och svårare. Efter att ha bott i Cali i 2år, fått vakna till solens strålar och fått se dagens ljus till åtminstone kl.18  under vinterns månader, shit i mitt, jag går snart under av detta mörker.

 

Det tar hårt och det sliter på på både kropp och psyke. Solen ser man inte skymten av, och dagens ljusa timmar varar endast mellan 10-15.00 på sin höjd. Ja, det är ju rena logigen att människor i detta land är självmordbenägna. Jeeeeez Loooouiseee.

 

Det var en helg förra vintern i Kalifornien då jag sov över hos David nere i Mountan View. Vi hade stannat uppe ganska länge under lödagskvällen och tittat på filmer, vi somnade nog inte fören run 03.00. Även fast det är vinter i Cali så skiner solen, dock regnar det en hel del, men efter regn kommer sol och vad jag erfarade efter 2år var att det väldigt sällan var mulet och grått en hel dag, oftast varade det endast i någon timma. Denna söndag öste regnet ner, det var mulet och grått och ingen sol sken in genom persiennerna. Vi vaknade till vid flera tillfällen men av mökret att tyda kändes det som att klockan inte var mer än 5.00 på morgonen. Vi somnade om och vaknade senare då vi kikade på klockan och till vår förvånan visade den 15.00. Somnar man vid 03.00 på natten är det klart att man sover lite längre nästa dag men till 15, njee don't think so, mer 12.00 kanske. Detta var det första beviset för oss hur vädret påverkar våra kroppar, och då var det bara en molning dag av jag vet inte hur många soliga dagar.

 

Att komma hem till Sverige i Oktober efter 2år i USA med hela mörka vintern framför mig kan vara bland det svåraste jag varit med om. Jag tror inte att det handlar om omställning, det handlar nog bara svart på vitt om att min kropp mår bättre av sol och ljusa dagar. Om det inte varit för att väckarklockan existerade hade jag sovit dygnet runt. Jag somnar runt 00.00 och vaknar av väckarklockan runt 09.00 men måste snooza minst 2h till för kroppen är helt slut, och jag klarar inte ens av att släpa mig ur sängen. Tittar jag ut genom fönstret känns det fortfarande som natt och det tar tid innan min kropp vaknar till liv. Jag håller mig vaken fram till 17.00 kanske, om jag sätter mig ner vid detta tillfälla somnar jag direkt. Jag har ingen motivation, kreativitiet, eller energi till att göra någonting. Jag är ledig hela dagarna men är verkligen så trött att jag inte får någonting vettigt gjort. Jag har ett matteprov tydligen dagen efter julafton, och resultatet på det kommer jag inte ens våga prata om. Julen knackar på dörren och om 2dagar kliver tomten in hos alla snälla barn i detta land. Jag drömmer mig bort till soligare breddgrader tillsmmans med min man och tänker på framtiden. Det finns mycket jag vill göra i mitt liv, men att hela tiden ha ett behov av att resa i syfte om att komma bort är inte vad jag vill, jag vill bo någonstans där jag redan trivs så bra att jag knappt vill lämna den platsen. När jag väl reser vill jag efter en någon vecka trots underbara förhållanden och händelser ha en gnutta hemlängtan och känna att det ska bli skönt att faktiskt komma hem, inte ha ångest över att semestern snart är över. Det finns så många små faktorer här i livet som spelar in hur man mår. 

 

Det ska bli skoj med jul och svensk julmat, jag är glad över att snön äntligen fallit och efter jul blir det förhoppningsvis lite skidåkning. Men nästa år kommer saker att ske, och när sommaren är här kommer jag springa naken av lycka, åtminstone i mina tankar ;) Damn u winter. haha

 

xoxo

 

Helgen passerade lika snabbt som man hann blinka och nu är det måndag igen och alla är tillbaka till vardagen och verkligeheten. Denna helg var en väldigt speciell helg då vi hade vår första reunion i självste huvudstaden Stockholm. Tinja flög in från Finland och kom till mig i Uppsala på fredag morgon. Vi hoppade senare på pendeln mot Stockholm, halvvägs kliver vår Ruta ombord och väl på Stockholm Central möter vi allas vår Holländare, tjejen som det bara finns en speciell upplaga av, Carlien :D Efter att ha umgåtts varje dag i Cali, och spenderat ett helt år tillsammans i värmen var vi nu samlade igen, vårt gamla Ross-crew. Vi saknade dock några fina ansikten, men vi var väldigt glada över de som lyckades ta sig till plats.

David och Tom joinade och vi alla bodde på Hostel Dalagatan i ett stort familjerum, som back in the days. Ett väldigt bra hostel måste jag säga, rekomenderas. 

 

Fredagskvällen avrundades med en pizza-middag och sedan var det sängen som kallade. Lördagen började i bra tid och vi körde en Tour de Stockholm. För att vara Svenne så måste jag påstå att jag kan hemskt pinsamt lite om Sverige och Stockholm. Jag var precis en lika stor turist som alla andra icke svennisar :) haha.

Det var en väldigt trevlig tour och Rutan var en klockren tour guide :D Det är väldigt fint i Stockholm och det finns mycket att se. 

Middag lagades på hostlet samtidigt som vi gjorde oss redo för en utekväll i Staden.

Det trillade in mer folk och vi hade väldigt trevligt i vårt familjerum aka vår cave.

Det blev inte Berns med vi hamnade någon annanstans, vart vet jag inte då mitt minne sviker då nattens mörker faller och saker och ting plötsligt inte ser likadana ut i mina ögon. 

Vi dansade och vi hade riktigt roligt, det var en grym känsla att vara samlade alla igen, och som Carlien sa så kändes det som att vi aldrig hade varit ifrån varandra och det kändes även som att vi fortfarande befann oss i Cali, sålänge man inte kikade ut genom fönstret ;) haha.

 

Söndagen spenderades på skansen, där jag faktiskt aldrig varit förut. Jag fick även se var rutan hållit hus hela sommaren -ABBA museum. Vi fick se älgar, lokatt, vildsvin, varg, järvar, säl och renar mm. 

 

Det är fortfarande en chock för mig att jag befinner mig i Sverige. Vädret bjuder på piskande regn och närpå nollgradigt. Min motivation befinner sig på noll och det är svårt att dra sig ur sängen på morgonen, vart har all min energi tagit vägen? Sverige och allt vad det bjuder på i dessa tider börjar redan tära på min kropp. Det är mörkt, kallt och snart jul. Imorgon bär det av mot Östersund för att fira jul och Nyår. Det känns overkligt att det redan är dags för jul igen, men gött är det, äntligen ska man få smaka på prinskorven och pappas hemmalagade köttbullar. Efter 2år ska jag även få äta min kära rökta fårbog, mina smaklökar kommer fira jul så det bara smäller om det detta år. 

 

Nästa vecka börjar min fotokurs på distans och i slutet av december ska jag plugga matte. Jag är riktigt taggad, dock vet jag inte hur detta kommer gå då min hjärna stått på paus alldeles för länge, haha. Det är dags att börja polera upp den nu. haha.

 

Nu ska jag slå in de sista julklapparna och sedan ta en promenad eller löprunda för att ta igen min förlorade energi. 

 

xoxo

 

 

Det är December, första Advent har passerat och jag har nu varit i Sverige i nästan 2mån, jeez louise.

Tiden bara flyger iväg, snart är det jul och ingen snö så långt ögat kan nå.

Här i Uppsala är vädret varierande men mestadels har det nog varit plusgrader vilket är nice men känns weird såhär i juletider. Jag hade ju faktiskt hoppats på en massa snö nu inför jul då jag inte sett detta vita fenomen på över 2år. Dock är man van nu med utebliven snö så skulle det bli ännu en snöfri jul faller inga tårar, haha. Däremot lyser ju inte solen i Svea så lite snö för att liva upp vardagen skulle ju vara trevligt. 

 

För 2v sedan fyllde jag halvvägs till 50 ;) Det firades med frukost på sängen, en flygning över Uppsala, en förlovning, mat på Java, och som avslutning såg vi "Catching Fire". Dagen hade inte kunnat bli bättre. Allt detta pga att jag har världens finaste man. Det är inte så illa att fylla 25 trots allt ;) Jag är lyckligast och har världens bästa man.

 

Jag är fortfarande arbetssökande och det är både skönt och segt.

David jobbar heltid och since jag inte känner någon i Uppsala så känns mina dagar som ändlösa timmar av trötthet. Då vädret ute inte skriker lycka så har min motivation brustit lite på slutet. Dock har jag sökt massa jobb, anmält mig till distanskurser i Matte C och Foto samtidigt som jag fortfarande väntar svar på min ansökan om skola till våren. Exciiited!!!  :D

 

Man ska inte vara bitter, livet är fint, man får passa på att njuta medan man kan för snart kommer man inte kunna ha sovmorgon varje dag som jag har nu ;) haha. Idag väntar en jobb intervju faktiskt, om exakt 4h blir man grillad.

Igår var det storstädning av lägenheten, sedan bakades ischoklad, lussebullar original, samt lussebullar med mandelmassa och vanilj. Jag och min man hade myskväll med scallops, lussebullar och glögg framför den kanske bästa julfilmen genom tiderna, "Ensam Hemma" :))

 

Om 8 dagar väntar den första reunion med "The Ross Crew" :D omg, jag kan inte fatta att det faktiskt händer. Allt skedde så fort och under kort tid, Carlien bokade biljetter och flyger från Holland, Tinja kommer från Finland :D Nästa Fredag kommer jag få träffa alla dessa guldklimpar igen, The Linas, Tinja, Carlien, Tom och David kommer inte Stockholm. Det är dags för vår första Reunion sedan vi vinkade av varandra på SFO i USA. Lycka lycka lycka.

 

Jag försöker redigera ihop några videor i GoPro Studio men programmet vill mig inte väl och stänger ner så fort jag klickar "convert". Om någon fin därute stött på eller hört om samma problem, snälla hjälp, jag tror jag gjort allt jag kan göra och ännu sker samma fel. Nu är det dags för frukost. 

 

xxxxx