linavkarlsson

 

Jag tyckte ett år som Au Pair bara flög förbi, mitt andra år ska vi inte tala om, det gick så fort att jag knappt kan minnas vad som hände? haha. Det är helt galet att jag sitter här idag, i gamla Lugnvik, Östersund, Sverige. Jag är hemkommen efter 2år som Au Pair i underbara Kalifornien. Jag kan såhär i skrivande stund konstatera att dessa 2år känns som en livsstid, jag har levt, lärt, upptäckt, träffat människor från alla världens hörn, stött på så många olika personligheter och jag har kommit mig själv under huden, i lärdom om livet så åkte jag som en ung kvinna (faktiskt) haha, så då kan man väll säga att jag är hemkommen som en närpå gammal kärring ;) och fan va gött det är. Jag har vuxit från topp till tå och det finns ingen bok i världen, ingen röst i världen som någonsin kan lära dig allt det man lär sig ute på resande fot. Så för er som tror att livet handar om att läsa faktaböcker, kan köra upp dom i skitan för ni har fel. Man kan lära sig mycket via böcker, men erfarenhet om livet och lärdom om människor och dig själv, det får du endast via upplevelse.

 

Jag avslutade min 1års summering med -

Såhär 1 år senare så vill jag väll påstå att livet har tagit mig i rätt riktning, jag kommer bosätta mig i Uppsala, Jag har sökt in till skola så har jag tur kommer det bli plugg för min del nästa år. Resa kommer jag aldrig sluta göra, det finns många destionationer på min bucket list kan jag lova ;)

 

Jag tänker använda mig av samma frågor som jag använde vid 1års-firandet, men nu blir det svar på år nummer 2 :D 

 

 

Det är Tisdag, det är November, det är den 12e, vädret snittar +3 under dagens soliga timmar vilka inte är allt för många, och -1 då mörkret tagit över. Dock är detta en ovanligt varm temperatur skulle jag vilja påstå för att vara i mitten av November. Men vem är jag att tala som inte varit hemma på 2år, dock är man ju glad att det inte dragir iväg och blivit svinkallt. Kroppen kan behöva några veckor till att ställa om. Jag har totalt befunnit mig i Sverige i 4v och 4 dagar, varav 1v och 4 dagar har spenderats i Östersund. Östersund är sig likt och näe, det finns faktiskt inte jättemycket att göra, även om man nu uppskattar saker på en helt ny nivå och tar vara på tiden på ett bättre sätt än man någonsin gjort. Människorna är desamma, svenskar pratat inte med främlingar, man tittar inte ens på varandra när man passeras på en promenad, man får knappt ett hej från kassörskan på ica. Alla jobbar 8h/dag, kliver upp, äter frukost, jobbar, kommer hem, låser in sig, slösar ändlösa timmar frmför tv:n och sedan är det sängen som kallar innan veckarklockan ringer och man ska upprepa denna procedur 5dagar i veckan och har man tur så blir det lite ledighet under helgen där man kanske gärna sveper en öl, eller 10 under lördagskvällen, går på gamla G3 som kanske är den enda krogen i stan för att sedan sova bort hela söndagen i ett os av bakfylla. Då är veckan komplett. hahahahaha. Välkommen till Östersund. Närå, det är faktiskt roligt att vara hemma :)

 

Vi har faktiskt under våra 11 dagar i Östersund tagit otaliga promenader, vilket är det underbara med Sverige, man kan gå överallt och vädret har bjudit in till massa mysiga promenader. Vi har tagit de obligatoriska vandringarna på stan och shoppat, utbudet är bättre idag än när jag lämnade Sverige. Jag har visat David Östersund, alla mina skolor och barndomsställen, vi tog en road trip till Fotingen där vi har sommarstuga, Börtnan som är kallast i landet och där vi har en annan stuga. Vi har haft väldigt trevliga fikamöten med släktingar som jag inte träffat på länge. Vi har hälsat på Kusin och faster för att äta svenne banan glass med all dess chokladsås och kikat på alla djur som finns på gården :) Jag och David älskar djur. Vi var under halloween på Boda Boo. Boda Borg som det heter är en del av ett multichallenge ställe här i Ösd, där man på "boda borg" går in i rum för att lösa ett problem, lyckas man lyser en lampa grönt och man får gå in i nästa rum för att testa sina skills på en ny nivå. Misslyckas man får man helt enkelt lämna rummet och gå ut i korridorerna igen. Varje "Bana" innehåller 3 rum, klarar man alla 3 rummen får man en stämpel och hela grejen går ut på att samla så många stämplar som möjligt. Det som var speciellt under Halloween var att Boda Borg, blivit Boda Boo, och i dessa rum som iband innefattar krypande, klättrande eller ålande i tunnlar var denna kväll hemsökt av "monster". Zombies gömde sig lite överallt och jeez louise dom var äckliga. Panik är bara förnamnet på vad jag kände varje gång vi kröp in i ett rum och jag hör David säga -näee men fyy faaan, det står ett monster här. Jag hade sån panik att det inte gick att kontrollera och det var inte lätt att tänka straight när dom där zombiesarna kunde komma hur nära som helst, jag dog lite. I ett rum skulle man krypa i små tunnlar för att trycka på knappar i en viss ordning efter hur bilder var uppsatt i rummet. 2 zombies befann sig i detta rum, och då man har en begränsad tid på sig att lösa gåtan, vilken vi överskred började en röd lampa lysa, vilket betyder att man måste lämna rummet. En zombie stod placerad precis vid exit dörren, jag får panik och springer mot dörren, David är precis framför mig, han får panik och trycker upp dörren i ren stress vilket resulterar i okontrollerad kraft. En stackars tjej står precis utanför dörren och eftersom dörren flyger upp flyger också tjejen i full fart in i väggen på andra sidan korridoren där hon säckar ihop på golvet. Hon var i chock, vi var i chock, jag kunde inte sluta skratta av panik och denna stackars tjej var mållös. hahaha. Omg, vilken syn, tur nog klarade hon sig bra och vi alla kunde fortsätta vår jakt efter stämplar. hahahahaha, shit i min pitt, hjärtat satt i halsgropen efter denna kväll. Låt oss skylla på zombiesen då vi endast fick en stämpel, hahaha, pinsamt.

 

Vi har övernattat hos Sara. Varit på bio "mig Äger Ingen", ätit massa godis och massa husmanskost. Sprungit i kylan. Lekt i snön då jag inte sett snö på nästan 3år. Jag har gått igenom alla mina flyttlådor som jag för 2år sedan dumpade av hos pappa i stress innan jag flög vidare till Sthlm. Jag har slängt bort en massa skit och försökt komprimera mina ägor till så få kartonger som möjligt. Idag hälsade vi på Majsan och fick båda en haircut. Älskade Majsan fick jag äntligen träffa efter 2år i USA, jag har saknat Majsan och det var supertrevligt att äntligen få träffa och prata med henne igen. Och att äntligen få ha hennes guldhänder som klipper mitt hår som efter cali solen blivit till ett svinto. På 11 dagar har vi med andra ord gjort en jäkla massa faktiskt. 

Jag har mycket kontakt med min familj i California och i söndags fyllde min lilla tjej som inte är så liten längre 12år, älskade lillasyster. Jag saknar dom alla och hoppas på att kunna hälsa på snart.

 

Imorgon väntar en lunch på "Paus" med släkt och vänner. Erica och Sanne har äntligen kommit hem från USA och imorgon får jag träffa Erica igen och snart får jag förhoppningsvis se Sanne också som nu har gått tillbaka till sitt heltidsjobb efter 4v i Ameikat. 

 

Dagarna flyger förbi och nu har jag endast 11 ynka dagar kvar att mitt liv som 24åring. Snart är man halvvägs till 50 och lycklig är jag ändå. Åldern är bara en siffra. Jag har många fina år kvar att fylla med skratt och äventyr och i framtiden kommer det förhoppningsvis trilla ut en unge, eller två eller tre eller fyra. Only god knows ;) hahahaha.

 

Snart kommer en sammanfattning av mitt andra år som Au Pair <3

 

Godnatt mina vänner.