OMG!!
OMG
Omg, jag trodde det bara skulle bli lättare och lättare med tiden men jag har bevisats fel, det blir bara svårare och svårare. Efter att ha bott i Cali i 2år, fått vakna till solens strålar och fått se dagens ljus till åtminstone kl.18 under vinterns månader, shit i mitt, jag går snart under av detta mörker.
Det tar hårt och det sliter på på både kropp och psyke. Solen ser man inte skymten av, och dagens ljusa timmar varar endast mellan 10-15.00 på sin höjd. Ja, det är ju rena logigen att människor i detta land är självmordbenägna. Jeeeeez Loooouiseee.
Det var en helg förra vintern i Kalifornien då jag sov över hos David nere i Mountan View. Vi hade stannat uppe ganska länge under lödagskvällen och tittat på filmer, vi somnade nog inte fören run 03.00. Även fast det är vinter i Cali så skiner solen, dock regnar det en hel del, men efter regn kommer sol och vad jag erfarade efter 2år var att det väldigt sällan var mulet och grått en hel dag, oftast varade det endast i någon timma. Denna söndag öste regnet ner, det var mulet och grått och ingen sol sken in genom persiennerna. Vi vaknade till vid flera tillfällen men av mökret att tyda kändes det som att klockan inte var mer än 5.00 på morgonen. Vi somnade om och vaknade senare då vi kikade på klockan och till vår förvånan visade den 15.00. Somnar man vid 03.00 på natten är det klart att man sover lite längre nästa dag men till 15, njee don't think so, mer 12.00 kanske. Detta var det första beviset för oss hur vädret påverkar våra kroppar, och då var det bara en molning dag av jag vet inte hur många soliga dagar.
Att komma hem till Sverige i Oktober efter 2år i USA med hela mörka vintern framför mig kan vara bland det svåraste jag varit med om. Jag tror inte att det handlar om omställning, det handlar nog bara svart på vitt om att min kropp mår bättre av sol och ljusa dagar. Om det inte varit för att väckarklockan existerade hade jag sovit dygnet runt. Jag somnar runt 00.00 och vaknar av väckarklockan runt 09.00 men måste snooza minst 2h till för kroppen är helt slut, och jag klarar inte ens av att släpa mig ur sängen. Tittar jag ut genom fönstret känns det fortfarande som natt och det tar tid innan min kropp vaknar till liv. Jag håller mig vaken fram till 17.00 kanske, om jag sätter mig ner vid detta tillfälla somnar jag direkt. Jag har ingen motivation, kreativitiet, eller energi till att göra någonting. Jag är ledig hela dagarna men är verkligen så trött att jag inte får någonting vettigt gjort. Jag har ett matteprov tydligen dagen efter julafton, och resultatet på det kommer jag inte ens våga prata om. Julen knackar på dörren och om 2dagar kliver tomten in hos alla snälla barn i detta land. Jag drömmer mig bort till soligare breddgrader tillsmmans med min man och tänker på framtiden. Det finns mycket jag vill göra i mitt liv, men att hela tiden ha ett behov av att resa i syfte om att komma bort är inte vad jag vill, jag vill bo någonstans där jag redan trivs så bra att jag knappt vill lämna den platsen. När jag väl reser vill jag efter en någon vecka trots underbara förhållanden och händelser ha en gnutta hemlängtan och känna att det ska bli skönt att faktiskt komma hem, inte ha ångest över att semestern snart är över. Det finns så många små faktorer här i livet som spelar in hur man mår.
Det ska bli skoj med jul och svensk julmat, jag är glad över att snön äntligen fallit och efter jul blir det förhoppningsvis lite skidåkning. Men nästa år kommer saker att ske, och när sommaren är här kommer jag springa naken av lycka, åtminstone i mina tankar ;) Damn u winter. haha
God Jul folket.
xoxo
