linavkarlsson

12 Dagar mina vänner, om 12 dagar sitter min amerikaniserade men ack så svenska stjärt på flyget som i 800km/h kommer färda mig till svensk mark. Om 13 dagar får jag krama om den människa som under mina 2år i USA kommit in i mitt liv och gjort mig till den lyckligaste människan på denna jord. Efter den där kvällen i mitt kära San Francisco förra september, efter den där handshaken med denna fina människa så togs mitt liv till en helt ny nivå. Till den nivå som man endast bevittnat i filmer, den nivå där man svävar och allt i ens framtid blir plötsligt guld värt. Från att jag varit på "riskera livet-få lite puls nivå" hamnade jag på en nivå där livet värderas så högt att man knappt vill korsa en gata. Jag har sett många romantiska komedier i mina dagar, vilken tjej gillar inte att drömma sig bort och fantisera om att det faktiskt kanske finns någon därute som skulle göra allt i sin makt för att göra dig lycklig. Jag har nog alltd varit en drömmare och jag har ett flertal gånger fått höra -det där händer ju bara på film. Men ack så fel ni har, jag befinner mig nu på den finaste nivån av mitt liv, jag visste att det existerade och jag befinner mig nu där, efter många motgånger och inte alls ett lätt liv står jag nu här och jag är så jävla lycklig. Jag hoppas att alla en dag får vara i den position jag befinner mig i, denna nivå kallas Kärlek, den finaste formen du någonsin kan skåda av kärlek. Om 13 dagar får jag äntligen krama om min David ♥ 

 

Jag ber om ursäkt för att denna blogg inte blivit uppdaterad de senaste 2v. Livet har inte varit enkelt, och det kommer inte heller vara enkelt i en period framöver. En människa som skulle komma att bli en väldigt viktig och speciell del i mitt liv har hastigt tagits ifrån oss. Denna människa var en av de finaste människor jag haft kontakt med och jag vet att vi skulle ha knutit väldigt speciella och starka band. Att döma av den kontakt vi hade visste jag att vi skulle gå ihop perfekt och vi skulle dela många skratt och underbara stunder tillsammans. Mitt hjärta blöder, det blöder och svider och livet har många gånger känts som ett djupt svart hål. Det finns inte ens vettiga förklaringar till varför sådant händer, det får bara inte hända. Jag är så hemskt ledsen och mår så himla dåligt över att veta vad de närmast stående går igenom i denna stund. Jag har varit där, det är tungt så tungt. Men jag vet också att det kommer komma en vacker dag då solen skiner igen och livet har nått en vändpunkt. Man måste bara kämpa och jag kommer finnas där vid varje steg och vi kommer att klara det. Tillsammans är vi starka.

 

För att få tankarna på annat har jag den senaste tiden sprungit benen av mig runt phoenix lake. Jag har förberett inför de senaste veckorna och även städat ut mitt rum då den nya Au Pairen Fanny kom i fredags och hon har nu fått ta över världens bästa rum med världens bästa queen size säng :D Det känns kanon, jag är så himla redo at ta nästa steg i livet och Fanny kommer göra ett jättebra jobb :)) Min amerikanska familj kommer alltid att finnas här och denna underbara plats kommer alltid vara mitt hem, jag kommer komma tillbaka så ofta jag bara kan, och har jag tur kommer mina Amerikaner till Sverige nästa sommar. Jag känner inte att jag lämnar någonting, detta är absolut inte något slut. Dessa fina människor kommer alltid att finnas i mitt liv. Det är bara dags för mig att ge mig ut på nya äventyr, och denna familj kommer alltid veta vart jag håller hus, vad jag pysslar med, och så fort vi kan kommer vi träffas igen. Jag har snart slutfört mina 2år som Au pair, jag har uppnått allt jag ville uppnå och och mitt liv har tagits precis ditt jag ville att det skulle tas. Jag har lärt mig mer än vad som någonsin går att lära från böcker, jag har träffat människor som öppnat mina ögon för så mycket nytt. Jag är den lyckligaste i världen den dagen jag sätter mig på planet, med all denna erfarenhet och fantastiska minnen, med alla dessa underabra människor i mitt liv, Med David som väntar på mig. Jag är redo att starta vårt liv tillsammans. Min Man, min framtid, min kärlek, min David.

Jag har så mycket att se fram emot och jag är så himla taggad på allt som väntar i mitt liv.

 

Denna helg har varit en bra helg. 

Vi plockade upp Fanny i fredags. Lördagen började med svenska pannkakor till frukost, "Taco Janes" blev stället för lunch, och "Swirl" var platsen för froyo. Vid 3pm tiden hade vi tid för Mani och Pedi :) det är inte ofta man får känna sig så fancy som då man sitter i en massagestol och får sina fötter masserade och trimmade av någon annan. Riktig lyx. Som avslutning på kvällen tog Jag, Camilla, Fanny och Angelica en promenad på 13km tur&retur till Cheesecake där jag avnjöt glass, grädde och brownie till middag, det kan inte bli en så mycket bättre middag enligt mig. Trötta som få somnade vi som barn. 

 

Söndagen startades med en sovmorgon, en löptur och sedan kikade vi på när N spelade volleyball, och so far är dom undefeated, man blir ju stold som en mamma va :)) haha.

Sedan rulalde vi till Ross school där det var den årliga "Family Day", och jag kan inte helt riktigt sätta fingret på vad detta var men en sak var säker, alla pengar som samlades in gick till skolan, vilket är bra :)

Båda mina kids vann en varsin tårta efter en hel del spelandes, en hel del spelandes. Jag är trött, min kropp värker och jag skulle lätt kunna somna vid 6pm idag. Imorgon startar en helt ny vecka, Min sista hela vecka i Amerikat som Au Pair. Nästa helg väntar min avskedsmiddag och jag är minst sagt nervös, det kommer bli hearsbreaking och jag kommer gråta som ett barn.

 

Guess What? Nästa sommar kommer jag, Camilla och Angelica gå på concert tillsammans, vi har nämligen köpt biljetter till One Direction, det är sant, och jag är riktigt taggad, det kommer vara vår första reunion :D Om giggles :D exciited. 

 

xoxo