linavkarlsson

Hej Folket,

Vi är nästan havvägs in i Januari och jag kan inte vänta tills värmen kommer tillbaka. Vi snittar +12 och jag håller på att dö. Vid denna tid förra året gick jag runt i jeans och linne, nu önskade jag att jag hade min fjällräven jacka eller en stor skinnrocka, vem vet om det är möjligt men min valhud är inte längre valhud, vilken kategori man nu kan placeras i är en bra fråga. Men för att komma från Norrland så är man ju en vekling, Hur ska jag klara Sverige, jag får panik!!!

 

I några veckor nu har vi vetat om att vår american love Jasmine letat jobb i Europa som Au pair. 

Förra veckan fick vi beskedet om att hon hittat den rätta familjen, tackat Ja, och att hon åker hem till North Carolina nästa vecka för att veckan efter hoppa på flyget till Germany. Jag är superglad att hon tar sig iväg på nya äventyr, jag är stolt över henne som gör vad många Amerikaner inte gör, lämnar landet. Jag har alltid vetat att det finns en liten svenne i henne ;) Samtidigt som hjärtat brister lite eftersom jag inte vet när jag kommer få träffa henne nästa gång. Efter att ha haft kontakt i stort sett varje dag, träffats på veckodagar och helger, har vi nu 6 more precious days together. Som tur kommer hon befinna sig i Europa när jag landar på svensk mark, så hon kommer alltså bara vara några timmar bort. 

 

Det slår mig i dessa tider att snart kommer alla mina fina vänner åka hem. Det kommer bli så tungt att jag för tillfället lever i förnekelse. Hur kommer min vardag vara när jag inte kan träffa eller prata med Lina varje dag, då jag inte kommer få se Tinja vid skolan, kunna ta promenader med Carlien, eller den dag då jag måste säga hej då till min värdfamilj. Som Au Pair lämnar man ett liv, bygger upp ett helt nytt, att sedan behöva lämna, åka hem och starta upp på nytt igen ger mig panik. Förhoppningsvis blir det skola för mig när jag landat i Sverige, jag måste fortätta utvecklas och arbeta framåt. Och nästa Nyår siktar vi på Thailand, vår första reunion :D wawawiwa. Vem vet vart livet tar oss efter denna upplevelse. 

 

Idag signade jag upp för nya classes på College Of Marin, Det blir fotografi och pilates för "winter", jan-mars. Sedan kommer jag behöva signa upp för nya classes för Spring och summer. Lina signade upp för en class också, och när jag skulle betala för mina kurser efter henne tittar tjejen bakom luckan på mitt credit card och säger, -The Linas Huh? :) hahaha. Det är alltid lika roligt när folk reagerar på att vi har samma namn. I tisdags fick jag frågan på en matbutik, om jag var syster till den andra blonda tjejen (Lina) som brukade vara där och handla, haha. JA, vi är systrar och vår mamma ville göra det enkelt och gav oss därför samma namn:)). Jag promerade Kona, tog en till långpromenad med Lina, Carlien och Jasmine. Åt min favoritsallad till lunch med massvis av avocado. Hämtade barn, gjorde läxor, fixade tvätt, lagade mat och sedan var den arbetsdagen över. Jag mötte upp med Camilla, Lina, Jasmine och Tinja vid skolan och vi åkte till Starbucks för lite Hot Chocolate, damn I love that hot chocolate, haha. Men det finns nog inget som går upp emot pappas hemmagjorda varma choklad, jajjamen, lite grädde på det så ;)

 

Imorgon är det äntligen fredag, vilket betyder riktigt jäkla slappdag, då jag inte ens behöver promenera Kona. Detta är en brun labrador (hund till vänner till min familj) som jag tar på promenad varje dag, väldigt trevligt faktiskt då jag får lite extra motion själv ;) och han är ju väldens vackraste med sina gyllengröna ögon, haha.

Tvätten är gjord, maten är handlad. Barnen slutar 14.45 sedan är det voice som gäller för Nic, och basketball för N, så fredagar är slappens dag då man kan se sina ungar ha roligt och njuta av en läxfri vardag. 

 

Helgens planer är oklara, David fyllde år i tisdags och tanken är att vi ska fira honom samtidigt som det är Jasmine's sista helg i Marin och vi vill såklart fira hennes nya jobb och kommande äventyr :D Kanske kan det bli en riktigt smällfest i San Francisco med massa dans :D åhh, jag kommer sakna Jasmine så mkt, vi har många fina minnen tillsammans. På söndag är det Au Pair-möte, Dennis har sin avskeds-middag för nästa vecka landar han på Svensk mark, otroligt vad tiden går fort.

 

Dags att sova. Godnatt