linavkarlsson

Tiden går, och värmen kommer sakta men säkert. Jasmine lämnade oss i torsdags för att åka till North Carolina där hon kommer att spendera en vecka med hennes familj för att sedan packa om och bege sig till Tyskland. Det kändes konstigt och tomt redan första dagen utan henne, och hela min vecka var lite halv-deppig efter att jag insett att alla mina nära vänner snart kommer lämna Marin, och jag kommer vara last man standing. Det är inte lätt kan jag lova, allt känns så himla tillfälligt och tanken på att jag skulle tappa kontakten me de människot jag lärt känna här skrämmer mig helt galet mycket. Det har hänt mycket de senaste dagarna, vi var och tittade på ett hus förra helgen och i veckan vart det klart, detta hus i San Anselmo kommer bli familjens nya hem för 1,5år framöver, mitt för resten av min au pair tid. Tyvärr kommer inte jag hinna se detta hus när det är färdigrenoverat,  Det är ett stort hus, med högt i tak och massa fönster och öppen planlösning. Jag kommer fortfarande ha mitt egna rum privat i ena endan av nedersta våningen, men eget badrum och ingång utifrån, så att jag inte behöver störa familjen när jag kommer hem sent. Flyttpackning kommer påbörjas redan imorgon och vi kommer köra lass efter lass till det nya huset, inflyttning sker kanske om 2-3veckor, I'm Exciiited. 

 

I torsdags kom Grandpa Bob hit från Arizona, han är här och hälsar på tills imorgon och det är alltid lika trevligt. I lördags kom även Dawn, Mark och Michael upp från Saratoga och Santa Cruz, och vi hade en liten släkträff :D trevligt så trevligt.

 

För er om någonsin haft drömmar och sedan har drömmarna blivit verkligehet, hur sjukt är det.

Då pratar vi inte om drömmar som i mål, vi pratar drömmar man har när man sover. Förra helgen åkte jag ner till Mountan View för träffa David. På söndagmorgon berättar David om en mardröm som han hade denna natt. Den involverade mig i en bilolycka. I fredags (2dagar sedan) åker jag med Tinja till SF för att gå på en 7D Experience, och äta middag på "Hard Rock Café". På vägen hem stannar vi till på Cheesecake för att äta efterrätt ;) 

Då berättar Tinja för mig att hon flera dagar i rad haft mardrömmar om att hon är med i en bilolycka. Eftersom vi hade planerat att åka ner till Mountan View på lördagen berättade jag för Tinja om Davids dröm och sa till henne -säg inte så, vi kommer ju åka bil tillsammans ner till MV imorrn. 

På lördag har vi vår lilla släktträff, lunch och vi kikar på nya huset igen. Vid 4.15pm plockar jag upp Tinja, vi tankar och rullar vidare ner mot MV. Det var ovanligt mycket trafik för en lördag, antagligen eftersom måndag (imorgon) är en helgdag och många familjer bestämmer sig för att resa bort under långhelger. Väl på Golden Gate rullar allt på som vanligt. En taxi bil byter fil rakt framför mig, väldigt dumt byte då han inte hade allt för mycket utrymme. Men allt går bra, han gasar upp för att sedan bromsa ner, jag ser detta och bromsar också ner. Han tvärnitar, och även fast jag kom i väldigt långsam hastigheter blir det en hastig tvärnit den sista metern. Min bil står stilla i åtminstone 1-2sekunder när jag tittar i backspegeln och ser att bilen bakom inte alls uppfattat att trfiken står stilla, och kommer  alldeles för fort. Jag hinner inte tänka innan det smäller. 

Allt hände på bara sekunder, jag och Tinja flög fram tills bältet satte stop, alla lösa delar i bilen flög fram, radion fick ett spel, och det kändes som att hela världen stannade, och allt gick i slow motion. 

Det första jag kunde få ur mig var -What the fuck. Jag tittar på Tinja och frågar flera ggr om hon är okej.

Vi var i chock, och jag trodde seriöst att min bil var helt mosad. Det var en rejäl smäll, tacka gudarna för att vi hade bälte. Vi visste inte vad vi skulle ta oss till riktigt, och när sådana saker händer agerar kroppen utan hjärnans funktion. Jag klev ur bilen och gick direkt till bilen bakom mig där en 45/50-årig kvinna sitter ensam, och kollar så att hon är okej, sedan vandrar jag vidare till nästa bil, den bil som hade kört in i oss och var totalmosad, och på någos vis hamnat i filen bredvid, för att kika att dom var okej. Dock kunde jag inte öppna deras dörr då bilen var så pass skadad. Alla mådde bra, men var chockade. Tinja my love ringde polis, och vi satte oss sedan i bilen för att invänta polis.

 

Sjukt nog var min bil inte alls så skadad som jag hade förväntat mig, speciellt inte om man tittar på skadorna på den bil som körde in i oss. Min bumper vad skrapad och lite bucklig, men det var it, och backluckan fick sig en smäll, och stänger inte fullt som den ska. Det är inte dumt att ha en större bil. Vi hade tur, det hade kunnat gå riktigt illa. 

Min bil var i körskick så vi fick köra till andra sidan bron för att parkera och göra allt pappersarbete, försäkringar, körkort, vittnen, och min historia. Eftersom jag inte körde på någon, så kommer skdorna på min bil att täckas av den andra förarens försäkring, thank god. Hur mycket ska jag behöva gå igenom med min kära Toyota, det första som flög igenom mitt huvud när jag insett att vi blivit påkörda var, "det här händer inte, inte igen", "vad ska jag säga till Renee". Men som alla andra gånger så är hon den underbaraste människa på denna jord. Hon var glad att vi var okej, resten brydde hon sig inte i. Eftersom bilen fortfarande var i bra skick, fick vi även fortsätta vår resa till MV. Det är väll så det ska tas, upp på hästen igen bara, det finns varken tid eller plats för att vara rädd för att köra bil. Vi fortsatte vår resa, skakiga och chockade att vi tillochmed skrattade för att det som hänt kändes så sjukt overkligt. Vi var glada, men våra kroppar mådde inte bra.

I MV vart det middag, och även fast vi båda bara ätit frukost gick det inte att få i sig mkt denna kväll.

Vi avslutade med att gå på CVS där jag hittade en "pink lemonade" UV-Vodka, samma vodka som jag och Erica druckigt när vi var i Venice för 4år sen, och sedan dess har jag inte hittat den någonstans. Vi mixade lite drikar hos David, där även Benji och David H fanns på plats. Sedan kom även 3 till tjejer och joinade festen. Festen som för mig och Tinja var någon typ av firande, denna dag hade ju som sagt kunnat vara vår sista. 

Man behöver excitement i sitt liv, men detta var snäppet för mkt. 

 

Söndagen blev slappare än slappast. Jag, Tinja och David åt frukost på kära Cheesecake i Palo Alto. Sedan tog vi oss en turistig tur till Steve Jobs hus. Huset där han bodde sina sista 20år, och huset där han även somnade in. Vi tog även en vända till Applestoren i Palo Alto som är större än någon annan applestore jag varit in i. Vi åkte även till apples headquarter i Cupertino. En förmiddag i ren apple-anda helt enkelt. 

Senare vart det lite promenad och slapphäng vid poolen. Det var en trevligt slö söndag :D

Senare på kvällen rullade jag och Tinja mot Marin.

 

Imorgon är det en röd dag vilket betyder ingen skola för barnen. Vad vi kommer hitta på imorrn får dagen utvisa. Nu är det dags att sova. 

Godnatt.