linavkarlsson

Hej Folket, 

 

Det är April, det är torsdag, det är soligt och 25grader varmt, Det är California ;)

Spring Break gick snabbare än önskat och innan man hann blinka så var vi tillbaka till verkligheten igen. Vi avslutade vår ledighet med att förra lördagen äta tacos och köra paddle boarding. För er som inte vet vad det är -google.

Nääärå, okej, det är faktiskt väldigt enkelt, Man står på en bräda som ser ut som en surfbräda, kanske aningen större (vad vet jag, jag har aldrig surfat), man har en paddel, och står helt enkelt upp på brädan och paddlar. Alla får en varsin bräda och paddel. Vädret var fint, sällskapet kunde inte bli bättre, så i 1h paddlade vi runt i the Corte Madera Creek. Livet var fint.

 

Lördagkväll hämtade jag och Lina upp våra familjer på Oakland flygplats. Söndag vart det jobb mest hela dagen och på söndagkväll hade vi en avskedsmiddag på restaurang för Lina. Det var Linas familj, Min familj och David :) Väldigt trevligt men väldigt emotionellt. Usch och fy, Jag vill inte att Lina ska åka. Hon befinner sig för tillfället på Hawaiii, jag inte alls bitter eller avis ;)) haha. Deras nya au pair Angelica har varit här i snart 2v och hon är supertrevlig :) Jag tror att Hon kommer bli en bra fit för the herbsts, jag undrar när min familj kommer börja leta efter en ny au pair?

 

Jag har åkt på pollenallergi, jag har aldrig någonsin känt av pollen, och gjorde det inte heller förra året denna tid. Men på senare dar har man väll blivit känslig, det kliar överallt och min näsa är så täppt att jag önskar jag kunde skära bort den. Bara 1,5 månad kvar av pollen, yaaay.

 

Igår hade vi en Photo shoot här i huset, en modell, en fotograf, en make up artist, och lite annat folk. En studio byggdes upp i vardagsrummet och hela dagen var väldigt intressant. Tjejen som fixade sminkning och hår hade Justin Bieber på sin meritlista, sååå hon var väll helt okej bra skulle man väll kunna säga ;) Jag lagade svenska pannkakor till gänget som älskart. Dom hamnade även på en instagram bild av självaste make up artisten, hahahahahaha.

 

Innan jag åkte som Au Pair tipsade Cultural Care oss om att skriva ett brev till oss själva, ett brev som vi skulle läsa ifall vi fick hemlängtan, ett brev som skulle påminna oss om varför vi valde att åka och varför vi inte bör vika oss i hårda situationer. Jag har aldrig känt sådan hemlängtan att jag behövt öppna mitt brev, och nu är jag så längt gången i min au pair tid att jag inte kommer behöva öppna det i syfte av hjälp, Kalifornien är mitt andra hem och någon hemlängtan kommer inte på fråga, bara längtan efter speciella individer. Men det har den senaste tiden kliat i mina fingrar då jag blivit nyfiken på vad jag egentligen skrev till mig. hahah. Det är ju sjukt roligt, så guess what, jag öppnade brevet. haha. Och jag måste erkänna att det gjorde mig mer pepp just nu då jag faktiskt känt mig nere då alla mina fina vänner åkt hem. Lina åkte på sin resemånad tidigt igår och senast jag såg henne var tisdagkväll, och jag har gråtit varje dag sen dess. God Dammit, hur ska jag klara mig ett halvår utan henne?

 

Så mina kära vänner, såhär tänkte jag, att jag ska dela med mig av vad jag skrivit till mig själv, och för övrigt, det är ju sjukt kul att läsa brev som är skrivna till mig från mig. Det är ju ett brev från någon som känner mig innan och utan, haha. Feel free. Kom ihåg att detta brev skrevs för 1,5år sedan, mitt liv nu ser helt annorlunda ut än då, det är 30000000miljoner ggr bättre ;) Efter att jag läst detta brev är jag lite imponerad av mig själv hur bra jag känner mig själv. Det fick mig att skratta. Enjoy:

 

Brevets titel: In Case Of Emergency

 

Hej Lina,

 

Då har vi alltså kommit till denna punkt, som vi hoppades inte skulle dyka upp, men visste även att chansen fanns. Vid detta tillfälle, och anledningen till att du öppnar detta brev är att du antagligen fått hemlängtan.

 

Vad ska man säga, självklart får man hemlängtan, förr eller senare. Den kan vara mild såsom att sakna svenskt godis, men den kan även vara djävulen. Men det vi ska komma ihåg i denna stund är att hemlängtan bara är en känsla, det är bara en känsla, känslor kan man inte alltid kontrollera men man kan bearbeta dom. Och väldigt viktigt, vi dör inte av en känsla, OKEJ?

 

Känslor kan vara överväldigande och oftast kommer hemlängtan när någonting har hänt, tex en dålig dag på jobbet, bråk eller missförstånd mellan dig och värdfamiljen. Och det du egentligen saknar i dessa stunder är tryggheten du finner hemma i Sverige. Du har din familj, du har dina vänner, din pojkvän, du vet exakt hur du tar dig från A till B och du hittar brödet på Willys på nolltid. Ja, Vad fan säger man, det är latheten och bekvämligheten som vill ta över din hjärna, Inte okej.

 

Det är dessa gånger du bara ska slå dig själv på käften och fråga dig själv:

 

 

Sen kan du slå dig själv på käften en andra gång och ge dig svaret som din feta hjärna tydligen förträngt.

 

Du är fascinerad av USA och har alltid varit. Du reste dit 2009 och har längtat efter att åka tillbaka och få uppleva det riktiga amerikanska livet tillsammans med en Amerikansk familj. Du vill växa som människa, förbättra din engelska, få vänner för livet och uppleveser du aldrig kommer glömma. Minnen du kommer dela med dina vänner och framtida barn. Du älskar att resa, och att träffa nya människor. Du älskar att testa nya saker. Du hatar vintern och kylan i Sverige. Du är less på tråkiga Östersund och vill se någonting annat. Det finns så mycket du vill se och uppleva i USA. Du har tänkt på att resa som Au Pair ända sedan grundskolan och äntligen har du fått chansen, det här är din chans, ta den och gör det bästa utav den. Det här året kommer vara det bästa i ditt liv och du kommer inte ångra att du åkte. Det du snarare kommer att ångra är att du aldrig tog chansen eller att du gav upp alldeles för lätt. 

 

Så därför, just nu, sträck på dig, var stolt, Herregud du är ju Svensk. Vi viker fan inte ner oss i det första taget. 

 Prata med vänner och värdfamilj, andra au pairer, se till att boka in helger så att du har något att se fram emot. Du vill ju se Ellén, åka till de platser där "One Tree Hill" spelas in, simma med delfiner, gå på ZOO, åka till Hawaii, och jag säger bara Michael Jackson, OMG, du är ju för fan i landet där MJ föddes, åk och se alla platser som är kopplade till världens största musikgeni. Du älskar Apple, shoppa för fan, öka på din Apple-familj. Shoppa överlag, det finns 100.000 butiker i USA och det är billigt, vad väntar du på?

Glöm inte att träna, träning gör att du mår bra, det vet alla, du älskar träning och en anledning till att du kanske mår dåligt kan vara avsaknaden av träning. Ut och rör på dig för fan. Du vill ju inte komma hem som ett fetto.

 

Stäng absolut inte in dig, var social, dela med dig av din kultur. Och framförallt, PRATA. Alla mår bra av att prata. Prata prata prata........och prata lite till. Berätta vad som gnager dig. Sist men inte minst, ALLA problem går att lösa, OKAY? Säg det högt för dig själv, alla problem går att lösa. Ge dig en klapp på axeln, och pressa in saker på ditt +konto, Boouuuuuyaaa!!!.  Året blir vad du gör det till. Och det kommer bli det bästa i ditt liv. Ut och lev livet, utvecklas, utforska och skratta. Testa nya saker. Östersund finns kvar, det ser exakt likadant ut och du missar absolut ingenting på ett fjuttigt år. Dina vänner finns kvar och din familj likaså. Det finns inget att oroa dig för. Njut Njut Njut, livet är vackert men ack så kort. Ta vara på varje möjlighet. Det är onödigt att lägga energi på sådant som inte förtjänar det. Uppskatta människorna runtom dig och familjen som välkomnat dig till deras hem. Herregud, det här är din dröm, den har nu blivit verklighet, låt inget så dumt som hemlängtan få förstöra. Lev och var lycklig. Våga chansa, du kommer alltid komma lite starkare ur varje situation. Livet är här och nu, lev för fan. Sen kan du avsluta med att ge dig själv en fet klapp i ryggen, du är stark, du klarar av det här. Du vet det.