Vart tar tiden vägen?

Vart tar tiden vägen?


Det är redan tisdag, dagarna bara flyger förbi. I söndags följde jag med familjen till flyget för att säga hej då och för att köra bilen hem. Istället för att åka på skiweek som dom normalt gör denna vecka så packade dom istället ned badkläderna och drog till Mexico, ett bättre val enligt mig. 4,5 månader har gått sedan jag kom hit och jag njuter varje dag av solen och värmen den ger ifrån sig. Jag kunde inte sakna snön mindre, jag måste erkänna att det är mysigt med snö, men jag är alldeles för dålig på att ta vara på den, och därför blir det mest en mörk och deprimerande period för min del. Detta väder är förvirrande, jag trodde att det var juni och kunde inte koppla veckorna och skollovet då det kändes som sommar. Detta väder är dock ovanligt för denna tid på året, januari och februari och ska normalt vara de regnigaste och kallaste månaderna men iår har det varit ovanligt torrt. Vi har haft några regndagar men de går nog att räkna på 2 händer.

Denna vecka har varit skön, jag är hemma och tar hand om Tasha men eftersom Johannas familj åkte tillsammans med min familj till Mexico så är vi hemma tillsammans :) Vi har alltså tillgång till 2hus, inte helt fel. I söndags lagade vi tacos, och herrejävlar vad gott det var. Kan inte minnas senast jag åt tacos. Vi kikade på första avsnittet av svenska Big Brother och vad säger man, Hannah verkar ju faktiskt helt bränd, och det är en tjej från Östersund med, haha, vem kunde tro det? Jag har aldrig vart ett fan av BB men jag måste ju erkänna att det är intressant trots allt, att se hur dom mixar olika personligheter och sätter dom under samma tak att leva tillsammans.

Idag tog vi en långpromenad och även 10vändor i trappan från h-vetet. Sedan åkte vi till Johanna för att bada hottub och njuta av solen. Imorgon är det pilates igen, väldigt smärtsamt men bra för mina fotbollsben som knappt går att få raka. Pilatestränare från verkligen pressa mina ben, rakare...rakare. Sedan frågade hon -spelar du någon sport? hon fattade helt enkelt.

Här är trappan, totalt över 130 trappsteg, man ser knappt slutet. här försöker jag springa/gå åtminstone 2ggr/v, det är rena döden men det är skönt när det är färdigt.

På torsdag packar vi bilen och tar en roadtrip ner till Santa Cruz för att hälsa på och stanna hos Dawn och Michael för en natt :D det ska bli skoj, det är alltid lika roligt att träffa dom. Har jag tur ska jag även köra skydiving när jag är där, ibland måste man känna att man lever. Och om jag inte kommer ner levande kanske mina sista minuter fastnat på en video ;) just kidding.

På lördag ska jag klippa och slinga mitt hår, tack gud, mitt huvud ser ut som ett råttbo och jag är desperat. Jag saknar Majsan, gud vad jag saknar Majsan. Hennes händer är gjorda av guld och hon är bara helt underbar. Jag har gått hos henne i 6år och jag kan inte tänka mig en annan frisör, det svider lite i mitt hjärta att låta någon annan frisör fortsätta på det jobb som hon alltid gjort. Att gå till majsan var inte bara att få sitt hår fixat, vi utbytte roliga historier, saker som hänt i våra liv och hon gav mig kloka råd.

Såhär efter nästan 5månader kan jag konstatera att man tänker på engelska, drömmer på engelska, och vi svenskar pratar ibland engelska med varandra. Man är så van att prata och höra engelska att det ibland är lättare att finna ord i engelska språket än det svenska. Det är roligt att prata engelska samtisigt som det är roligt att prata svenska för ingen fattar vad man säger.
För 2v sedan var vi på au pair-möte, det var en tävlig. Man skulle baka någonting som var klassiskt för ens land, jag och Frederik slog ihop våra hjärnor och det svenska med det danska. Detta slutade med chokladbollar, en massa chokladbollar, vi byggde sedan en pyramid med dessa och smälte choklad på toppen. N hjälpte oss och ritade en powepuff pingla (som jag lärt henne:) stolt, haha. Denna pingla höll i en dansk flagga i ena handen och en svensk i den andra. Och eftersom vi fått amerikansk hjälp tyckte vi även att hennes tröja borde ha de amerikanska färgerna. Vi skämtade om att vi skulle vinna och att vi kanske borde skriva ett tacktal. Innan Nic lämnade huset för ett födelsedagsparty sa hon till mig -vi ses när du kommit hem med priset:) haha. och Guess what, VI VANN, helt sjukt. Alla fick rösta på sin favorit och vi vann, vi vart chockade och skickade ett mms med bild på oss och priset till Nic och skrev - WE WON!!!! hahaha. Hon svarade - I KNEW IT..YAY!!haha. Det var en rolig dag.

Resultatet.

Nu ska jag ta min kärlek tasha och lägga mig i mina värdföräldrars säng, en dubbelsäng, ja tack. Där sover man som en prinsessa.

Trevlig helg.
xoxo

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0