linavkarlsson

För ganska precis 4 månader sedan rullade jag min 3-tons tunga resväska ut från "Jumbo Stay" med destination Arlanda. Förvirrad, ensam och lite deprimerad checkade jag in min väska med övervikt sedan letade jag mig till den Gate som skulle förändra mitt liv. Den Gate som skulle ta mig mot New York och ett äventyr som ingen au pair kanske egntligen tänker över. 10 min innan boarding skickar jag mina sista svenska sms till vänner och familj för att bikta mig om nervositeten som fyllde min kropp och att det endast var 10min till avfärd. Idag, 4månade senare sitter jag här, tiden har rusat, flera personer från au pair skolan har fått åka hem pga missmatch med familjer, samtidigt som flera nu berättar att dom vill förlänga pga att familjerna är underbara. Det är konstigt hur livet kan förändras på så kort tid, för några dagar sedan läste jag mitt senate dagboksinlägg från Sverige. Det var skrivet i slutet på augusti och jag var mitt i min matchningsprocess. Jag hade pratat med 2 familjer varav ingen kändes "perfekt", jag var inte ens helt 100 inställd på att jag skulle åka som au pair, jag vill bara se vilka valmöjligheter som fanns, eftersom min anställning på Triconor skulle ta slut inom några månader. En månad och 10 dagar efter detta inlägg sitter jag i NY, jag hade hittat en familj, packat ihop min lägenhet, sagt upp mig från jobbet och lämnat allt för att testa livet i USA. Såhär i efterhand är det svårt att förstå hur jag faktiskt gick igenom allt detta på så kort tid, tog detta beslut, fixade massa pappersarbete, visum-ansökan, snabbvisit till Stockholm, beslut att lämna pojkvän, samtidigt som jag arbetade 100% i en klädbutik. Jag lämnade allt i Sverige, "helt naken" och utelämnad satte jag mig på planet som tog mig hit. Jag får nu leva den dröm jag alltid haft, tillsammans med en amerikansk familj, jag får prata engelska och säga alla dessa fåniga engelska fraser och faktiskt mena dom -WHAAAT? samtidigt som jag ibland mixar in lite svenska som Jajjamen, varsegod, lycka till, prosit och tack. Det känns konstigt, jag flyttade in hos en främmande familj i ett främmande land med en helt annan kultur. Allt var nytt och lite skrämmande, bara lunchlådorna var en djungel, idag har jag anpassat mig, jag hittar matvarorna i butiken, en 3L mjölkdunk är inte lite chockerande, och att svänga höger i trafik mot rött är trevligt. Jag hejar på främmande människor när jag tar min morgonpromenad, och kramar familjens släktingar som om dom vore mina egna. Livet är annorlunda, och jag vet att jag en dag kommer återvända hem, jag saknar min familj och vänner och hade skype inte funnits hade livet varit hårt.

Livet har förändrats, tanken på att jag en dag ska åka hem skrämmer mig lite, Kristian har officiellt gjort slut med mig, I got dumped. Han ringer mig ca 2v innan han ska komma hit och berättar för mig att han tycker det är för tufft att vara ifrån varandra, (vilket jag förstår), han säger att han inte kommer till USA och att han gör slut. Jag har i 6år försökt få honom att resa med mig, en weekend till Stockholm? testa på något nytt och skapa dessa minnen tillsammans. Jag minns att han sa till mig när han skulle leta ny lägenhet att -om du inte flyttar in med mig gör jag slut? Jag jobbade extra och min inkomst var inte stabil, den varierade från månad till månad. Men vad gjorde jag, jag chansade och flyttade in med honom. Ibland måste man våga chansa. Äntligen var biljetterna bokade, jag betalade hälften för att jag så gärna ville att han skulle komma. 6år och detta var det enda jag ville att han skulle ge mig tillbaka, Han vet hur mycket detta betyder för mig. Jag känner mig helt tom, jag är besviken in i själen och det enda som kan beskriva min känsla är scenen i "sex and the City" när Carrie ska gifta sig med Big men blir "lämnad vid altaret", när han ringer och säger att han inte kommer. Jävla shithead, såhär besviken har jag aldrig varit i hela mitt liv. "They could ring the door bell and when he answers they can punch him right up in his man business, and when he asks why, they can be like "you know why". Kristians föräldrar är bland de bästa människor jag träffat, men jag är ledsen, den känsla jag har för Kristian just nu är hat, jag är helt sjukt förbannad, besviken och ledsen. Jag vill bara skrika och ge honom en fet smäll på käften.

Eller som min värdmamma sa, "if there's a will there's a way".

So I guess there's no will?

Idag vaknade jag runt kl.10. Underbart, jag hade inga planer, stannade i sängen och läste "Twilight". Jag hör E ropa från garaget, -Lina....Jag svarar , yeah. Han säger -Can I come in. -Of course svarar jag. Han kommer in och säger -titta på mitt hår, han hade gjort en mohawk och var så sööt. Han frågade vad jag gjorde, tittade på min hylla och min MJ bobble head, och frågar -vart är den andra, Jokern från "Batman". Den hade jag beställt extra som en av många presenter till Kristian. Jag öppnar min garderob där den ligger, inslagen i fint papper. Jag säger som det är till E, att det var en present, men eftersom han inte kommer frågar jag om E vill öppna den och ställa den på min hylla. Hans ögon lyser upp, paket :) han öppnar paketet och placerar den bredvid min MJ bobble head.

Senare får jag ett meddelande från Ti Jay, han skulle in till SF och undrade om jag ville hänga på. Spontana resor, trevligt och jag hängde på. Under dagen vart det lite ändringar dock, vi åkte runt i Marin och Ti Jay visade mig några fina ställen där vi stannade för att ta bilder, jag måste ju testa min nya kamera :)

Senare plockade vi upp 2tjejer, en tysk och en dansk. Vi landade på "in n out" där vi köpte hamburgare, åkte vidare till ett fint område med underbar utsikt, där vi stannade för att äta. Sedan åkte vi hem. Runt 8 åkte jag hem till Ti Jay för att senare åka till en bar, klassisk amerikanskt bar med biljardbord, bar och tv-apparater som visar sport, american football, basketball etc. Där mötte vi upp med 2 andra killar som Ti Jay kände, vi åkte vidare till ett nytt ställe för att spela dart, beställa lite kvällsmat och efterrätt. En bra dag, kvällen slutade runt 01.00 då jag skjutsade hem Ti Jay.

Imorgon väntar Au Pair-möte och kakkalas. Det ska bli skoj. Nu måste jag sova, ska träffa Frederik tidigt imorgon för att baka svensk-danska chokladbollar, rullade i cocos och doppade i smällt choklad som vi ska bjuda på, är det tävling så är det ;)

ADJÖ