linavkarlsson

Det är tisdag och jag är tillbaka till verkligeheten. Förra veckan hade jag långledigt så då passade jag på att spela massa fotboll, 3 matcher inom 4dagar. Ingen träning, här är det pang på rödbetan, haha.

I torsdags inledde jag dagen med ett eget träningspass på gold's. Efter detta fick jag äntligen fingrarna ur röven, och tog med alla mina visum-papper och pass till ett social security office i San Rafael för att äntligen ansöka om ett social security number. Detta nummer behöver jag för att kunna ta mitt kaliforniska körkort, wawawiwa, det tog mig bara 6 månader, men vad säger man, bättre sent än aldrig. Man behöver även detta nummber för att kunna söka jobb mm i USA.

Vid 15-tiden var bilen packad, Tasha satt i sitt booster seat, och min iPhone var kopplad till radion så att jag kunde spela musik direkt från mobilen. Med hög volym satte jag mitt sikte mot Santa Cruz, mitt älskade Santa Cruz. Såhär på senare dagar har man ju blivit så skillad att man kan köra hela vägen till SC och tillbaka utan gps, en sträcka som tar ca 2h. Inte illa för en Lina som knappt kan hitta till IKEA hemma i Sverige. I'm getting better. haha.

Jag spenderade 3,5dagar tillsammans med fina Dawn och Michael. Vi hann med löppass, lite umgänge med high school-studenter, bio, restaurangbesök, shopping på costco, promenader i downtown, mm. Jag fick även hjälpa att ge min åsikt ang 2 klänningar Dawn köpt inför sitt bröllop.  På torsdagen vart det storm vilket tydligen inte händer ofta i Santa Cruz, det åskade och blixtrade. Vi stannade uppe till 01.00 på natten för att titta på detta oväder, det var häftigt. Det small samtidigt som blixtrarna var så starka att man knappt kunde öppna ögonen efteråt. Samtidigt som ovädret förde sitt liv, pratade jag och Dawn, och plötsligt hör vi ett skrik från nedervåningen (Dawn's granne Alice) -Turn off the TV. What the heck tänkte vi, hur är det möjligt att hon kan höra oss prata, eller ens bli störd av det med tanke på regnet som öste ner, åska och blixtar?? Whaaaaat. Och det hände inte bara en gång, utan 2, den där kvinnan på första våning behöver seriös vård. TV:n var inte ens på för den delen.

Jag tog även med mig svensk godis till SC och det gjorde succé, haha. Dock inte saltlakritsen, och efter att jag även tagit med kaviaren tror dom att svenskar älskar salt och vill ha salt på allt. Till mig sa dom, ta lite soysauce på fisken, jag svarade med att jag inte riktigt gillar sojasås men fick till svar - den är salt. Vad säger man, svenskt godis, det är guld :)

På fredagkväll ringde jag upp och oplanerat väckte Sara 07.00 lördag svensk tid. Hon gav Dawn en guidad tur genom hennes lägenhet och Dawn fick även en titt ut genom fönstret på Frösön. Jag kunde inte sluta skratta när Dawn vart så fascinerad över att hon kunde sitta i USA, prata med en svensk samtidigt som hon tittar ut genom fönstret på Frösön, och ja skype är ju sjukt häftigt :) Dawn tyckte även att det var väldigt skoj att se och prata med Sara även om Sara vart lite blyg med engelskan, men det är förståerligt, klockan 07 på morgonen utan förvarning :) Men det var trevligt. Varje gång jag åker till SC så känner jag att jag gärna vill ge någonting tillbaka eftersom jag får bo gratis och äta gratis. Dawn brukar tillochmed betala för mig när vi går ut och äter, inte okej, haha. Så för att kompensera så valde jag en dag då jag bjöd jag på lunch, på bio och sedan på frukost på söndagmorgon. Känslan när man bjuder någon på något eller utför en tjänst och faktiskt känner att personen/personerna uppskattar det man gör är den bästa känslan ever. Denna egenskap har jag ärvt av min fina pappa :) Det finns nog ingen så generös man som honom. Det är en av anledningarna till att jag gillar au pair-jobbet, jag hjälper min amerikanska familj och min uppgift är att göra deras liv lättare, haha, och dom uppskattar allt jag gör vilket motiverar mig till att göra ännu mer.

På söndagen bar det av hemmåt igen för att på måndagkvällen hämta hem min amerikanska familj på flygplatsen. Efter 10 dagar utan barnen kan jag konstatera att huset inte är sig likt, det är så tyst att man kan börja fundera om någon har dött. haha. Det är alltd trevligt att hämta hem familjen samtidigt som jag får köra Reneés minivan, höhö ;) Fasen det är lite racer i den, även fast man saknar recervolvon som står parkerad hemma hos pappa :) det är grejer det.

Väl på flyget fick jag mig en kram av min värdpappa som även sa- We missed you :) aww, det är ju så man blir lite gråtfärdig. haha. Det är inte ofta man hör sånt från sin värdpappa. Stressade som vi var, slängdes väskorna in och barnen intog sina platser. Man får endast stanna bilen en snabbis för upplock så det var snabba bullar.

På hemvägen berättade barnen vad de gjort och gav mig presenter från Hawaii ;) haha. Och det är tydligen sant, när man kommer till Hawaii så får man en äkta blomkrans runt halsen.

Imorse klev jag upp tidigt för att hjälpa till med frukosten och sedan skjutsa barnen till skolan.

Jag fixade tvätt och disk och försökte reda ut den här myr-invasionen som har förflyttat sig till kökets lådor.

Sedan träffade jag Carlien för att ta en trevlig långpromenad som avslutade i Johannas hus med Frederik och lite "iron man". Hungern tog över och jag och Carlien lämnade för att åka och köpa lunch på Mollie Stones.

Sedan har dagen rullat på som vanligt, hämta barn, playdates, läxor, laga mat och sedan har jag skrattat tillsammans med Reneé och mitt värdbarn. Reneé frågade mig samtidigt som hon nästan började gråta, -Tycker du inte om att ha en sån rolig mamma och moster? haha, Yes I Do, You guys are awesome. Hon är för underbar som kallar mig dotter, haha. Och till min familj där hemma, dom vill att ni kommer och hälsar på snart :) Dags för skype och planer ;)

I miss you all. xoxo. Cali love

Hawaii

På Costco är allt i supersize-storlekar. Det är galet biligt dock. Dessa 2 kostar nästan lika mycket, ända skillnaden är att den stora finns på costco och den lilla på woodlands market.

Trailerpark Santa Cruz

Någon har tappat finskorna? haha

Santa Cruz