linavkarlsson

Det har hunnit blivit den 20 december och om 5 dagar är det jul (4dagar för Sverige). Jag kan knappt tro det själv, och ovanligt nog har jag inte vart lika julstressad som jag normalt brukar vara. Kanske beror på det på att jag knappt förstått att det snart är jul? Men julklapparna är 90% klara och jag har nästan hela denna veckan på mig att slutföra det sista.

I amerikan firar man jul den 25e. På kvällen den 24e får barnen oftast öppna ett paket var, vilket vad jag kan förstå alltid innehåller en pj, pyjamas. Tidigt den 25e öppnar man sedan resten av julklapparna och senare under dagen blir det julmiddag. Tack gud för att jag får en paus från Kalle Anka detta år. Jag minns när jag var liten och pappa berättade att han sett Kalle Anka så många år att han inte alls tyckte det var roligt längre. Jag kunde absolut inte förstå honom, Kalle Anka var ju förutom julklapparna en höjdpunkt. Men nu pappa, nu förstår jag dig, haha, och kanske kan jag nästa år se fram emot att titta på Kalle Anka istället för att se det som en chans att kunna sova. haha.

I torsdags förra veckan åkte min värdfamilj till Florida för att gå på Disneyworld och Universal. Tidigt på tosdagmorgon följde jag med dom till flygplatsen för att senare köra bilen hem. Väl framme på flygplatsen när jag ska göra mig hemmastadd i förarsätet tittar min värdmamma på mig och säger -I love you, sedan ger hon mig en stor kram, lite tårögd och i chock svarar jag, ohhh I love you to :) Sedan fick jag en kram av min värdpappa och av barnen, vilket moment, vissa dagar är bara guld värda.

Det är dessa dagar man börjar tänka på alla människor man stött på här i livet som faktiskt haft en stor inverkan på ens liv och vardag. Jag har haft turen att träffa många underbara människor i mitt liv, och utan att de vet det, så har dessa människor betytt väldigt mycket för mig och min utveckling. I mina val att våga ta steg och att klara mig på egen hand. Det behöver nödvändigtvis inte vara människor man känner, det kan vara människor man stöter på under en buss/tågresa, det kan vara ett band man sett live, det kan vara en kompis till en kompis, eller en person man träffar inne på matbutiken. Jag har många gånger ångrat att jag inte "tagit tag" i mitt liv tidigare med plugg och andra "vuxenting". Skaffat mig en utbildning, köpt lägenhet, skaffat heltidsjobb, volvo, hund och bara levt livet som en svensson, som det enligt många ska vara. Gå till jobbet vid 7.45, kommer hem vid 17, laga mat, titta på tv, gå och lägga sig. Samma visa varje dag. Jag tog studenten för 4år sedan, och ja, jag önskar att jag visste vad jag ville pyssla med så att jag faktiskt vid detta lag hade kunnat ha en utbildning. På dessa 4år har jag haft 6 jobb, inte för att jag blivit avskedad eller så, jag har bara velat variera min vardag lite och lära mig något nytt. Jag har under denna tid lärt känna människor, fått kunskap som inte en utbildning kunnat ge mig. Jag har även träffat människor som betytt väldigt mycket för mig. Nu sitter jag här i USA, och känner mig gammal i jämförelse till de andra au pairerna som snittar 19-20år. Men vid närmare eftertanke kan jag inte ångra mina beslut, alla dessa fina människor jag träffat, allt jag lärt mig och allt jag gått igenom. Hade jag valt att plugga hade det antaglien visat sig vara fel utbildning. Jag har jobbat, jag har bott på egen hand i lägenhet, jag har ägt en volvo, jag har rest, och jag har suttit hundvakt massvis med gånger. Folk fortsätter påminna mig om denna åldersnoja, herregud, måste man verkligen ha barn vid 25?. När jag åker buss, åker jag på ungdomsbiljett, när jag tar färjan blir de som arbetar där fårvånade över att jag åker på vuxen, ärlig som man är. Dock ändrades detta efter deras fråga -åker du på vuxen? du ser ju ut som en ugndom? så numera åker jag för halva priset, ungsdomsbiljett, ja tack. Jag fick även en kommentar vid luciafirandet när jag ville ha glögg. Glöggen innehöll visst vin vilket jag inte visste, då säger kärringjäveln -näe men du har nog inte åldern inne? Jag svarar, -Jag är långt över åldersgräns men jag KÖR IKVÄLL. Jag kommer inte in på 18års-klubbar utan leg, och folk verkar helt allmänt tro att jag är 17. Så min fråga till er är, varför ska åldern ha en sån stor betydelse, när utseende och kropp kan vara yngre än vad personnummret visar? Det man kan mäta via ålder, är mognad, erfareheter och utveckling. Kroppen kan fortfarande vara några år yngre beroende på hur bra man tar hand om sig själv, utseendet lika så. Jag kan inte bli mer föredrad än när någon tror att jag är 17. Så mitt råd till er ungdomar, stressa för fan inte, förhastade bestlut är inte alltid bra bestul. Och till er andra shitfaces som tycker det är kul att gissa ålder, knip igen det där kakhålet.

Idag åkte jag på en trip med hunden till Stinson Beach som för övrigt hade besök av en vithaj i somras, spännande :) där ska man testa pulsen nästa sommar. Jag tog med mig hunden och vi hade en väldigt trevlig dag på stranden. Efter Stinson kom Sofia över och vi bokade både flyg och hostel i San Diego över nyår, YAY. Det ska bli riktigt skoj. Vi kikade även på "couchsurfing" vilket är en typ av övernattning. Via en hemsida erbjuder folk resande deras soffa att sova på, helt gratis. Det skulle kunna bli spännande. Men detta är ju absolut inget man berättar för föräldrar eftersom man aldrig vet hur ärliga folk är och i vilken soffa man hamnar i.

Påväg in till SP på färjan
Min kompis från Estland, Ly